Esten Jonsen Kojan och Inger Johannesdatter Sund

[gj03591]

Tänkte bara att jag skulle fylla i en liten lucka som finns i Rörosböckerna.

Esten Joensen Kojan född den 6 februari 1740 på Gammelgården, Kojan, Röros. Dog (mördad) på våren 1791 vid sjön Glen. Gift i Röros den 14 juli 1765 med Ingrid (Inger) Johannesdatter Sund, född den 2 augusti 1742, dotter till Johannes Hansen Sund, Röragen, i dennes första gifte med Kari Bentsdatter Bentgård från Feragen.

Esten bygslet den fäbodvall som skulle komma att bli gården Kojan östre, Gammelvollen, från år 1783 till sin död 1791. Under åren 1762 till 1783 hade styvfadern Rasmus Axelsen arrenderat gården.

Rörosboken berättar att "han ble drept av en svensk illgjerningsmann, da de etter avtale skulle mötes på riksgrensafor å veksle penger. Om lag 1 kilometer öst for grensa er der en djup hölbekk med et par storsteiner uti. ... Tradisjonen vil vite at det var der det hendte, men saken ble aldrig offentlig oppklaret, og kirkeboka kan ikke fortelle noe om hendinga."

Modin berättar utförligt om händelsen, även om han feldaterar den till 1600-talet. Han skriver att Esten skall ha mördats av en Funäsdalsbo som hette Per Busk uppe vid gränsen i Malmagen och därefter stoppats ner i en djup bäck vid några stenar som än i dag kallas "Estenstenarna". Han skriver att gärningsmannen var frångården Buskan i Funäsdalen och att han gick under namnet "Gammalbusken". Esten som tydligen handlade med kreatur skulle en viss söndag på vårkanten möta "Busken" vid det gamla riksgränsmärket sjön Glen för att utväxla pengar. I väntan på honom lade han sig att sova. När Funäsdalsbon så småningom kom sov Esten. Busken sköt då ihjäl honom och tog hans pengar. Av rädsla för att dådet skulle upptäckas flyttade han sedan liket från bäcken och sänkte det i sjön Lilla Glän. Dådet skall aldrig ha blivit upptäckt och därför heller inte beivrat, men Gammalbusken (eller girigbuken som han också kallades) var i trakten förknippad med illdådet.

Ingrid (Inger) Johannesdatter Sund föddes på Stormoen, Röros, den 2 augusti 1742. Hon dog i Bruksvallarna, Ljusnedal, av håll och stygn den 14 december år 1800, i en ålder av 58 år. Gift den 14 juli 1765 med Esten Jonsen Kojan. Hon var dotter till Johannes Hansen Sund, Röragen, i dennes första äktenskap med Kari Bentsdatter Bentgård från Feragen.

Ingrid flyttade med de flesta av sina barn till Sverige efter maken Estens död, förmodligen för att försöka få klarhet i vad som hänt. Modin berättar om dådet och skriver att då "Esten förblev borta, företogo hans hustru och söner ivriga efterforkningar, men utan resultat. Nu gick man till 'vismanden' i Gudbrandsdalen, och denne sade, att Kojan var mördad och nedstoppad i ett hål mellan tvenne sjöar. Trakten beskrev han för övrigt noga. Men innan man hunnit söka där, hade Busken, som fått nys ombesöket hos vismannen, skyndat upp till Glen, dragit upp liket och sänkt det i sjön, där han trodde att denna var djupast. Detta visste vismannen att säga, då man för andra gången besökte honom, och han tillade, att de icke borde söka mer efter den döde, förrän han flöt uppav sig själv, och det gjorde han fram på sommaren. Men gamle Busken, ehuru plågad av samvetskval och ängsel, förnekade sitt dåd, ända tills dess han låg på sitt yttersta. Då skall han för att få ro hava bekänt det för sin själasörjare. Men alla sina penningar, både dem han redligt och oredligt åtkommit, skall han dessförinnan hava grävt ned i jorden för att ej vara så 'barskrapen', när han stod upp igen. Och var han gömt den lät han ingen veta. Han säges också hava klätt det skrin, vari skatten var lagd, invändigt med bibelblad, att icke onda makter skulle rå med att taga den."

Jag har förmånen att härstamma från både den gren som blev kvar i Kojan som den del som flyttade till bruksvallarna.

Källor (utöver kyrkböckerna):
Bergström, Erik J., Bruksanvisning; Ljusnedals bruk och dess torpare genom 200 år, 2004, s.106.
Modin, E., Härjedalens ortnamn och bygdesägner, 1911, s. 202 ff.
Rörosboka bind 3, s. 394 och s. 422.
Rörosboka bind 4, s. 241.

[gj12185]

Det var ingen liten lucka som fylldes i här, inte!

Tusen takk for en detaljert og interessant beskrivelse av denne ugjerningen, jeg har bare sett den omtalt i korte ordelag tidligere.

[dn24061]

Bra Tom Erik, felles ane

Arbeidets Rett hadde 12. august i år en artikkel om avduking av en minneplate på stedet hvor man mener Esten ble drept, lenke til artikkelen her:

http://www.retten.no/historie/brekken/n ... 5-44-43361

[gj03591]

Tack för det Odd! Tyvärr är jag inte prenumerant och då kommer jag inte åt att läsa artikeln...

Skulle någon vara intresserad av ytterligare information om släktens vidare öden i Härjedalen eller den eventuelle gärningsmannen är det bara att höra av sig.



Tom

[gj03591]

Ok, jag kan väl tillägga en sak till då.

Erik Modin har förflyttat händelsen ett hundratal år bakåt i tiden. Det är oklart varför han gjorde det, men en förklaring kan vara hänsynen till att många i Funäsdalen bar familjenamnet Busk. När Modin skrev ner händelsen vid förra sekelskiftet hade det bara gått ca 100 år sedan mordet skedde och det fanns säkert äldre människor som i sin ungdom hört talas om mordet.

Man kan dock undra varför någon rättslig undersökning inte kom till stånd. Estens resa till gränsen och anledningen till den måste ju ha varit känd för hans familj. Detsamma torde gälla namnet på den person han skulle möta. Gården Vauldalen/Vålldalen på den norska sidan låg ju bara två km från riksgränsen och där bodde ju Estens svåger Bent Johannesen Sund. Det är ju inte otroligt att Esten stannade till för ett besök hos honom under resan och att svågern därför kände till Estens ärende och möte.

Det förekom en hel del trafik över gränsen vid denna tid. Inte minst beroende på att Röros Kopparverk köpte sitt behov av järnverktyg som borrar, spett, hacor och spadar m.m. från Ljusnedals Bruk som nu endast bröt järnmalm som förädlades och smiddes till järnmanufaktur. Dessutom förekom en del flyttande av de boende vid respektive gruvort.

Frågan är bara vem som avses med den utpekade mördaren, Gammal-Busken. John G. Jonsson har i sin bygdebok ”Gästgivarsläkten från Malmagen” utrett frågan ganska utförligt och enligt honom finns det också en viss tradition i bygden som faktiskt pekar ut en person som gärningsman, en person som på äldre dar också kallades Gammal-Busken. Efter att ha avfärdat ett par kandidater är det enligt John bonden Hans Hansson busk som föddes 1760 i Buskgården och som var son till bonden Hans Larsson och hans hustru Emerentia Hansdotter Busk som avses. Efter att Hans Hansson dött 1784 fick Hans Hansson som äldste son börja sköta gården. Han är dock inte i Skattelängden nämnd som brukare och ägare av hemmanet förrän år 1792. Under perioden 1784-1791 står ”Änkan Emerentia” som brukare.

Hans Hansson förefaller ha varit en ganska närig person eftersom han gått till eftervärlden under epitetet ”girigbuken”. När han dog 1842 i en ålder av 82 år benämndes han, efter att under mer än ett halvt sekel ha brukat Buskgården, som ”Gammal-Busken”. Hans mor Emerentia Hansdotter Busk, född 1740, dog den 18 november 1802 och lämnade efter sig en för tiden och orten betydande förmögenhet. Lösöret uppgick till 426 Riksdaler och 12 skilling. Innan hon dog testamenterade hon hela sin förmögenhet ”till mina kära barn”. (Hede ting, dombok 1803). En egendomlighet är dock att ett av barnen, Hans Hansson, överhuvudtaget inte nämns i testamentet. Skälet till detta kan man ju bara spekulera om, antingen ansåg hon att han var väl tillgodosedd genom att ha övertagit gården eller så gjorde hon honom arvlös av någon annan anledning.

Svaret på vem som utförde mordet kommer vi aldrig att få, men det finns åtminstone en utpekad kandidat...

[dn24061]

Tom, sender deg bilder av artikkelen på email!

[dn24061]

Her er et av bildene fra Arbeidets Rett